(Först publicerad på fitt for fight 14 augusti 2011)
”Välvårdade kvinnor har behandlat håret, naglarna, läpparna, fötterna, ansiktet, huden och händerna. De har färgat, förlängt, målat, peelat, noppat, rakat och smort. De sitter där lika stela som sitt eget omfattande konstverk, eftersom de vet hur mycket arbete som ligger bakom, och vill att det skall hålla så länge som möjligt. Sådana kvinnor vågar ju ingen borra sig igenom och knulla.”
Våtmarker är en provocerande bok vars handling kretsar kring en ung, sexuellt frigjord kvinnas sjukhusvistelse. Hon har fått ett skärsår efter intimrakning som blivit infekterat och nu måste hon opereras och i samma veva skall hennes druvliknande hemorojder bort.
Tycker du redan nu att det börjar bli för mycket obehagliga detaljer skall du sky denna bok som elden. Den är till bristningsgränsen full av utomordentligt utförliga beskrivningar av huvudpersonen Helens sexliv, underliv och hennes näst intill rebelliska förhållande till allt vad kroppsvätskor heter.
Jag vill se mig själv som en relativt härdad person med en ganska stark mage men det var tillfällen under min läsning av den här boken som jag faktiskt var tvungen att lägga undan den för att förhindra kväljningar. T.ex. vid den passagen i boken då hon ingående beskriver hur hon brukar gnida sin fitta mot toalettsitsen på offentliga toaletter för att motbevisa tesen att de är livsfarligt för en tjej att vidröra dessa och därför måste stå på huk om hon av nu nödvändigtvis måste besöka en sådan bakteriehärd.
Jag både förfasades och fascinerades under läsningen. Vissa passager var befriande frispråkiga och andra bara äckliga. Bokens behållning var för mig dock inte själva läsningen i sig utan hur jag påverkats i efterhand. Jag har kommit på mig själv med att våga uttala mig om fittans funktioner och vätskor på ett sätt som antagligen skulle fått mig att rodna eller staka mig innan. Jag känner till och med ett behov att få berätta om fittan, att försvara den och vara dess förkämpe.
Det är som att någon berett en väg för mig. Det kommer aldrig kännas lika pinsamt eller skamligt att prata om fittans betingelser igen för jag kommer aldrig kunna vara värre Helen i boken. Genom att vara lite för frispråkig och till och med på gränsen till det groteska så har hon lagt ribban jävligt högt för mig. Under denna ribbas höjd kan jag nu själv utforska vart mina egna gränser går istället för att famla i mörker och försöka lista ut var normen lägger ribban och därigenom inte våga säga något alls för att vara på den säkra sidan."
